Tema: Om hundar och min hund Sivan!


Halloj kompis!

Hos mig är det snö och kallt. Fast det gör ingenting för min hund Sivan och jag har hittat världens största snöhög. Hoppar man ner från den slår man sig. Men om man rullar ner går det bra. Sivans päls är krullig och när hon rullat runt i snön och den fastnat i pälsen får hon stå i trappen och tina innan mamma släpper in henne. Då väntar jag också så hon inte ska känna sig ensam.


. Har du någon hund?
. Känner du några hundar?
. Brukar du passa någon hund?

Skriv till mig och berätta.

Denna månaden tänkte jag att vi skulle hålla på med hundar och hur man leker med dom och hur man sköter dom. Och så ska jag lära dig ett kul pyssel! Det är en leksak som du kan göra och ge till din älsklingshund. 

Tjingeliping/OLE
..............................................................................................................................................

Halloj igen!

Nu sitter jag här och tänker på hur det kom sig att  Sivan flyttade hem till oss.
Jag tror att det började med Lisa. Det är moster Mariannes hund. 
 
 
Hon var så skön att sova på. Och när mina kompisar Isaac och Bernhard var sjuka var hon kul att leka med. 
Ibland var vi hundar båda två.

MUMS MUMS!


FLÄMT FLÄMT!





SITT FINT!
Lisa är en Golden retriever. De gillar att äta. Allt de ser. Sånt som ligger på gatan och som man kräks av. De äter och äter. De kan äta hur mycket som helst om man inte sätter STOPP!
Lisa är bolltokig. Hon gillar inte alls att leka med tåg. 
Jag är bra på att vara hund. Men Lisa är inget vidare på att vara människa. 
Fast det gör inget. Hon är min kompis i alla fall.




Helst av allt ville jag ha en egen hund. Men mamma sa att att det hade vi inte tid med och inte råd med och inte ork med. Jag tjatade och tjatade.
- Snälla mamma!
- Nej, du har din hamster.
- Jamen hamstrar sover hela dagarna. Och de slickar en inte i ansiktet. Och så kan man inte ta ut de på promenad.


Till slut orkade mamma inte höra mer. Eller också blev hon kär. För en dag lånade vi en hund. Det var grannen som hade fått en valp. Den hette Goa och var pytteliten och jättesmal och ville aldrig ha någon mat.

Den tuggade i sig alla skor som stod i hallen och kissade på alla mattorna. Men det gjorde inget för den var så söt.



Vi passade Goa när grannen var borta. Mamma sa att det var alldeles lagom. Men när Goa varit hos oss en hel vecka och sedan gick hem blev det så tomt. Ingenting var kul längre. Vi bara satt och deppade. Och längtade och längtade.
Det var då vi köpte Sivan. Fast det dröjde några månader. För först måste vi välja bland alla hundraser.
Tjingelipling/ Ole
...............................................................................................................................................

 

Halloj igen!

 

Jag tänkte berätta lite om hundraser.

Du har väl sett att hundar  kan se väldigt olika ut.

Sivan har krullig päls och Goa har rak och kort. Lisas päls är lång och lite vågig.

Alla tillhör dom olika raser. 

När man ska köpa hund  är det bra att veta vilken ras man vill ha. För olika raser ser inte bara olika ut dom är olika till humöret också. Och så tycker dom om att göra olika saker.

När vi skulle köpa hund träffade vi tre hundtjejer och tre hundkillar. Fast man säger inte tjejer och killar utan tikar och hanar.

 

Vi träffade:


Agnes gillade vatten och var bra om man var lite allergisk. Hon tyckte om både barn och andra hundar och älskade vatten. Och så kunde hon hitta svamp. Om man tränade henne vill säga.

 

 

Sture gillade att jaga och hade stark vilja. Han lärde sig snabbt. Och vilket högt skall han hade trots att han var så liten!

 

 

Sören var lite annorlunda. Han gillade inte alla han träffade så där i början. Och vad han skällde på andra hundar! Men han tyckte om alla andra chihuahuor. Fast när vi stannat en stund kom han fram och ville bli klappad. Sören måste ha kläder på sig  när det var kallt.

 

 

Goa kände vi ju redan och visste att hon behövde  springa fort och mycket. Hon gillar att spåra  och man måste vara mjuk mot henne för hon är en känslig hund. 

 

 

Lisa kände vi ju också. Hon gillar vatten precis som Agnes. Och så tycker hon om att jaga fåglar. Lisa är en lugn trygg hund som gillar barn.

 

 

Nelson var en blandras. Hans pappa var en schäfer och hans mamma var en terverens. Han såg precis ut som en schäfer men hans brorsa Eddie såg ut som en terverens. Dom är lite mindre och har spetsigare ansikte. Fast båda raserna är vallhundar. Dom gillar att samla ihop får. Och när man är ute flera stycken tycker dom inte om att man går en bit ifrån varandra. Då väntar dom och kollar att alla är med. Både schäfrar och terverenser behöver ha en uppgift annars blir dom ledsna. Nelson fick bära min videofilm som jag hade med mig.


Tänk om Sören skulle kapptävla med Goa? 

Tänk om Sture och Agnes fick valpar?
Tänk om Lisa och Agnes skulle bada ihop?

- Jaha sa pappa. Vilken ras ska vi välja?

- Chihuahua, sa mamma

Dom är så söta. Och så kan man ha dom i handväskan.

- Aldrig i livet, sa pappa. 

Han  tänkte på sina kompisar som skulle skratta ihjäl sig om han gick ut med en hund med små kläder på.

Pappa ville ha en stor blandrashund som Nelson. Men mamma satte stopp. Hon hade inte tid med en hund som behövde massor med träning och motion.

 

Det var jag som löste alltihop.

- Vi tar en Lagotto, sa jag. Då kan nästan alla mina kompisar som allergiska klappa henne.

 

Vilka hundraser känner du till?

Och hur är dom?

BERÄTTA!

 

Tjingelipling/ OLE


.......................................................................................................................................

 

 

Hundleksak


Du behöver:
  • En strumpa
  • En tidning
Steg 1: Knyckla ihop tidningspappret.
Steg 2: Fyll strumpan med pappret.
Steg 3: Slå en knut pâ strumpskaftet. Är det svårt? Be någon vuxen om hjälp.
Färdig! Nu kan du busa med din hund. 
Jag brukar kasta strumpan till Sivan. Då fångar hon den och ruskar den. 
Vi brukar också ha dragkamp med strumpan. Jag vinner nästan jämt.
forts. följer
Tjingelipling/ Ole
.................................................................................................................................................

Halloj!

 

Nu ska jag berätta hur det var när vi väntade på Sivan.

 

När Sivan var fyra veckor gammal åkte vi och tittade på henne för första

gången. Hon låg och diade sin mamma tillsammans med sju andra syskon. 



Fyra var vita, tre vitbruna och en var chokladbrun.

De vita var redan upptagna av andra som varit före oss och tittat. Men det

gjorde inget för vi ville helst ha den bruna.

- Hon ska heta Sivan, sa mamma för det hette en operasångerska som mamma

älskade.


Pappa sa att Sivan inte var något hundnamn men precis när han sagt det

slickade Sivan mamma på handen och då sa mamma att varenda människa kunde se

att Sivan ville heta Sivan.

 

Sen åkte vi hem. Utan Sivan.

- Kan hon inte få följa med oss, sa jag.

- Nä, sa pappa hon måste växa lite till. Och dia lite mer. Och leka med

sina syskon. Och lära sig gå ut. Och träffa andra människor. Och våga åka

bil. Och allt det där är nytt och läskigt och därför behöver hos sin mamma i

fyra veckor till.

 

Fyra veckor är jättelänge! Det går inte att tänka ens, så långt är det.

Varje kväll när jag skulle somna sa mamma

- Godnatt och sov så gotto snart får vi en Lagotto!

Jag tyckte det lät helknäppt så jag ändrade det till

- Godnatt och sov en stund, snart får vi vår lagottohund.

 

 

En kväll sa mamma

- Godnatt och sov en stund, imorgon kommer vår lagottohund!

Den natten sov jag inte alls.

 

Nästa vecka berättar jag hur det var när Sivan äntligen kom hem till oss

Tjingeliping! Vi hörs/

OLE

.........................................................................................................................


Hundhalloj på dej!

 

När jag vaknade nästa morgon sprang jag upp och öppnade vår ytterdörr. Jag

trodde Sivan skulle ligga där i en korg och vänta på oss.

Men det gjorde hon inte alls. Vi fick åka och hämta henne.

 

Det var jag som hade henne i knät hela vägen hem.

Och det var jag som bar henne uppför trapporna.

När vi kom in i hallen gjorde hon tvärstopp. Hon vägrade gå in i köket eller

vardagsrummet. Sivan ville inte gå någonstans. Hon bara satt och såg ensam

ut.


 

Då lagade pappa middag som vi åt på hallgolvet.

Just när vi började äta sprang hon iväg in i vardagsrummet och började

naffsa på en krukväxt. Sen kissade hon på golvet och bajsade på vår vita

matta.

 

Då rusade mamma ut med henne så hon skulle kissa på gatan istället. Men det

kom inget kiss alls.

Det kom en massa människor istället. Och alla ville klappa Sivan. Och gulla

med henne.

En kille i en bil tvärstannade och sa att Sivan var det sötaste han sett i

hela sitt liv.

Sivan var inte rumsren. Med det menas att hon inte hade lärt sig att kissa

och bajsa ute.

Så fort hon hade ätit rusade vi ut med henne. För det är då hundar oftast

bajsar.

Så fort hon kissade inne rusade vi ut med henne. Så att hon skulle fatta att

det var ute man skulle kissa.

Så fort vi vaknade rusade vi ut med henne.

Och innan vi gick och lade oss.

Och när hon inte kissat på länge.

 

Sivan tyckte det var jättekul att bli utrusad med.

Och efter sju månader hade hon lärt sig att säga till själv när hon ville

kissa och bajsa.

HURRA! Den dagen firade vi Sivan med gräddtårta.


 

Tjingelipling/ OLE

................................................................................................................................................

 

Halloj!

 

Allt detta köpte vi till Sivan:

 

Tjingelipling/ Ole

 

.........................................................................................................................................


Halloj!

 

Vill ni veta något skoj! Tidningen hundsport har skrivit om mig i nummer 4/2010!

 

 

Tack Hundsport!

 

Tjingelipling/ Ole

.............................................................................................................................................


Halloj!


Vad kostar en hund?

 

Sivan kostade femtontusen kronor! Det är en massa pengar.

 

 

Men man måste inte betala så mycket för en hund. Hundar kan kosta väldigt olika.

Man kan köpa en hund för bara några tusen på hundstallet

http://www.hundstallet.se/

 

Där har dom hundar som andra har glömt bort, inte haft tid för eller varit elaka mot. Dom hundarna behöver extra mycket kärlek. Och man gör en god gärning.

 

Man kan titta i tidningen eller på internet om det finns någon som vill sälja

en vuxen hund. Kanske är dom som har hunden allergiska eller ska resa bort i flera år.

Eller så kan man göra som min kompis Melvin, låna en hund!

Hans lånehund Sigge kommer hem och bor hos honom varannan helg. 

 

Har du någon hund? Vad heter den? Hur mycket kostade den?

 

Tjingelipling/ Ole



.......................................................................................................................................................................



Hjalmar hittar Speedo

 

Vad gör man om en liten hundvalp sitter och gnäller i ens trädgård?

Hämtar en skål mat förstås. Hjalmar springer in och hämtar några korvar i kylen. Smakar lite på dem för att känna om de är goda.

Mmmm mumsfilismaskens!

Hunden nosar försiktigt. Puffar  lite på korven och tittar på Hjalmar.

- Du får dem, viskar  Hjalmar så tyst han kan så att inte hunden ska blir rädd och springa sin  väg.

Den lilla valpen drar försiktigt i en korv, och backar en bit bakåt mot  staketet. Där sätter den sig och tuggar med blicken sneglande åt Hjalmars håll. Hjalmar står kvar och pratar med den.

- Inte är du väl rädd för mig. Jag är ju världens snällaste. Och hundar är det bästa jag vet. Särskilt valpar, säger han och går försiktigt bort mot staketet.

Valpen som just svalt korven tittar på honom med sina stora ögon men flyttar inte på sig. Och till slut kan Hjalmar böja sig ner och klappa den. Så mjuk! Som bomull eller vispad grädde.

Vems hund är det? Och hur har den hamnat här i Hjalmars trädgård? Någon måste sakna den alldeles förskräckligt! Eller också är det någon som med flit har satt den här. Någon som avskyr hundar och aldrig vill se den mer. Eller någon som tänker resa bort och vill ge den till Hjalmars familj! Ja, så måste det vara, tänker Hjalmar och blir med ens överlycklig. Valpen är hans och ska bo här i all evig tid.

Han tar upp den i famnen. Och nu är den lilla valpen inte  alls rädd längre utan rullar  ihop sig i Hjalmars famn och somnar.

Hjalmar har just blivit rikast i världen.

- Jag har fått en valp! skrattar han och sätter sig försiktigt  ner i gräset.

 

Det kan bli svårt att få mamma och pappa att förstå att valpen måste bo hos dem. Men så kommer han att tänka på samtalet han hade med mamma häromdagen

- Snälla mamma, vi kan väl skaffa en hund.

- Nej Hjalmar man kan inte skaffa allting.

- Men mig har ni ju skaffat.

- Nej, sa mamma, det har vi inte. Du kom. Utan att det var vi som bestämde. Och det som kommer till en måste man ta hand om.

Javisst så var det! Och nu hade det alltså hänt  Hjalmar. En valp hade kommit till honom. Som han måste ta emot. Så klart mamma skulle förstå!

När den fått ett namn är den min, tänker Hjalmar och vill döpa valpen. Han böjer sitt ansikte ned i den mjuka pälsen och viskar

- Härmed döper jag dig till..till…

Ja, vad ska han heta? För det är väl en han?

Som tur är kommer pappa gående längs grusgången. Hjalmar skriker

- Pappa pappa! Skynda dig jag har fått en hund!

Pappa ser inte alls glad ut. 

  Det är nog bäst att jag döper honom innan pappa hinner fram, tänker Hjalmar, stryker på hundens huvud och viskar; härmed döper jag dig till…till…Speedo! Javisst vilket bra namn, Speedo ska han heta.

Valpen blir orolig och vill ur famnen. Pappa närmar sig nu och valpen biter i Hjalmars tröja, ramlar ur famnen och slår en kullerbytta ned på gruset  vid Hjalmars fötter. Reser  sig och rusar iväg tvärs över gräsmattan och in under skjulet vid häcken.

- Vad sysslar du med, säger pappa som står alldeles intill Hjalmar nu.

- Jag har just döpt min valp, viskar Hjalmar utan att våga titta på pappa, till Speedo.

- Den där, säger pappa och pekar på Speedo, heter inte Speedo utan Bummel.

Bummel? Hjalmar tänker att pappa nog har fått solsting eller dåndimpen eller nåt.

- Det är klart att han heter Speedo, jag döpte honom ju just. Han kom till mig och jag döpte honom. Precis som ni gjorde med mig. Det har mamma sagt.

- Jaha ja, säger pappa. Men det var en helt annan sak. Du var ju vår. Det var vi som födde dig. Jag såg ju själv när du kom ut. Den där, pappa pekar mot Speedo, bor någon helt annanstans.

 

Det är någonting pappa vill visa Hjalmar. Han drar iväg med Hjalmar ut genom grinden och bort mot gatan. Pappa pekar på träden längs trottoaren. Och nu ser Hjalmar stora vita lappar som sitter uppsatta. När han kommer närmare ser han ett fotografi. Av någon som är hemskt lik Speedo, någon som har samma bruna päls och hängande öron och… Det är Speedo!  Han ser det nu. Och under bilden står det:

 

Tänk att tappa bort sin hund! Det måste vara det värsta som kan hända. Hjalmar glömmer helt bort att tänka på att det ju är det som händer honom precis just nu. Han som har fått känna hur det är att ha en alldeles egen hundvalp har ingen hund längre.

De här människorna måste få bli glada igen, tänker Hjalmar.  

Han springer tillbaka in i trädgården, lägger sig ner i gräset och lockar på valpen.

- Ssspee…jag menar Bummel! Kom då…såja kom!

Pappa lägger sig bredvid och ropar

- Hit! Hit!

Men valpen vill inte alls. Kryper längre och längre in under skjulet och syns knappt längre.

- Pappa, du skrämmer honom, säger Hjalmar. Om du går härifrån så kommer han fram.

- Inte då, säger pappa, men reser sig ändå för säkerhets skull.

Och nu kommer valpen fram . Ser oroligt åt pappas håll och rusar med små  glada skutt mot Hjalmar. Hjalmar lyfter upp honom i famnen och lägger sin kind mot valpens kalla nos.

- En liten bit av dig är nog min i alla fall, viskar han så bara valpen hör.

Hur ska han kunna lämna honom ifrån sig? Det kommer aldrig att gå, tänker han. Vad händer om han stoppar valpen innanför tröjan och bara springer. Springer och springer sitt allra fortaste! Kanske kan de bo hos mormor, han och valpen. Och han kunde kalla honom för Speedo och ingen ska få veta att han en gång varit Bummel och tillhört någon helt annan?

Men det är omöjligt, det vet han. Mamma och pappa skulle sakna honom. Och mormor skulle genast lämna tillbaka honom och..

Han tittar på pappa och säger det som måste sägas. Det går inte att skjuta upp längre

- Ring dem pappa.

Och pappa ringer till Bummels ägare.

 

Gissa om de blir glada!  De skriker i luren så pappa måste hålla telefonen flera meter bort för att inte få ont i öronen. 

Och snart kommer de åkande i sin bil utanför staketet. Pappa och Hjalmar står med Bummel och spanar. Bummel ser inte alls glad ut när  två tjejer rusar ut ur bilen och kastar sig om halsen på honom.

Hjalmar vill inte titta på dem. Hjalmar vill inte titta på Bummel heller. Och inte på pappa och inte på mamma som kommer och ställer sig för att prata med tjejernas pappa. Nä, Hjalmar vill ingenting. Och inte vill han ta emot hundralappen som pappan ger honom för att han varit så duktig och hittat Bummel åt dem.

- NEEEJ! ropar han och springer iväg. 

Kryper in under skjulet precis som  Bummel. Där  får han vara ifred. Ingen kan nå honom. Och han vägrar att gå ut trots att pappa ligger på alla fyra nu och ropar på honom.

- Kom fram Hjalmar så får du tårta!

- Jag hatar tårta! skriker Hjalmar.

Vad är en gammal äcklig tårta mot en varm liten hundvalp som ligger och sover i ens säng på natten?

 

Då säger pappa det som Hjalmar trott att pappa aldrig skulle säga

- Du har nog rätt Hjalmar. En valp kom till oss. Alltså måste vi nog ta emot en valp. Även om det inte alls kan bli just den här.

Hjalmar kryper närmare pappa nu.

- Vet du pappa, jag tror det är mycket bättre. För inte kan man döpa en valp till Speedo som redan heter Bummel.

- Nä, det kan man inte, skrattar pappa.


Slut!

.......................................................................................................................................................

Tjigelipling/ OLE




RSS 2.0