olekompis

Halloj!

Nu kommer den, sagan som mamma berättade häromkvällen.
Först ville hon inte. Hon blev så ledsen när hon tänkte på den. Men jag tjatade;

- Snälla mamma, du kan väl!
- Nej.
- Så är du den snällaste i hela sängen!
- Njae…den är så sorglig.

Hon sa att vi kanske skulle ligga och gråta allihop hela natten.
Fast sen kunde hon inte låta bli.

- För vet du Ole, det är nog en av världens vackraste sagor. Och så handlar den om pengar.

Så här berättade mamma:

För över hundra år sedan fanns det en sagoberättare i Danmark  som hette Hans Christian Andersen. Hela livet skrev han dom mest underbara sagor. En av dom handlar om en liten fattig flicka. Hon var tvungen att gå ut på gatorna mitt i smällkalla vintern  och sälja svavelstickor för att familjen skulle kunna få pengar att köpa mat för.Svavelstickor är nästan som tändstickor fast mycket större. Och man hade dom till att tända eld med i brasor och kaminer.

Lyssna nu noga för så här var det…..

Det var rysligt kallt.. Det snöade och det hade börjat skymma. Det var också årets sista dag - nyårsafton. I kylan och mörkret gick en fattig liten flicka runt på stadens gator. Hon hade ingen mössa och inga skor. Hennes bara små fötter var alldeles blåfrusna. Men hon kände det knappt. Hon tänkte bara på buntarna  med svavelstickor  hon bar på. Inte hade hon lyckats sälja en enda på hela dagen. Inte ett öre hade hon fått ihop och nu var hon hungrig, frusen och ledsen.

Snöflingor dalade ner  i hennes långa ljusa hår som lockade sig så vackert i nacken. Men sådana saker brydde hon sig inte om. Hon tänkte bara på sina svavelstickor och såg hur det lyste i alla fönster och kände doften av den ljuvligaste mat ända ut på gatan. Det var ju nyårsafton, tänkte hon. Trött satte hon sig ned på gatstenarna och kurade ihop sig.

Hon drog upp fötterna under sig men hon frös ännu mer. Hem vågade hon inte gå. Hennes pappa skulle skrika och gapa och säkert slå henne för att hon inte lyckats sälja en enda svavelsticka.

Åh vad hon frös! Hennes små händer var alldeles stela av köld. Tänk om…tänk om hon skulle ta och tända en svavelsticka och värma sig med? En enda kunde hon väl få tända!

Hon drog ut en sticka. Ritsch! Det fräste till när elden flammade upp. Vad härligt varmt det blev. Det kändes som om hon satt vid en brasa. Men vad nu? Precis när hon satte ut fötterna för att värma dem också, slocknade elden. Brasan försvann och hon satt med den utbrända stickan i handen. Bara en till!

Hon strök eld på ännu en. Åh, vad den värmde. Den lyste upp husväggen som blev alldeles genomskinlig. Och nu kunde hon se rakt in i vardagsrummet där ett bord stod dukat med massor av god mat. Kycklingar och leverpastej, skinkor och korvar och de godaste frukterna och kakorna. Men just som hon skulle smaka av maten slocknade stickan igen.

Då tände hon ytterligare en. Och nu satt hon under en ståtlig julgran. Det var den största gran hon någonsin sett. Den var pyntad med så många kulor att hon inte kunde räkna dem och tusen ljus glittrade mot henne där hon satt. Den lilla flickan sträckte upp sina händer mot granen, men i samma ögonblick slocknade stickan och hon satt återigen på de kalla gatstenarna. De många julljusen steg upp mot himlen och förvandlades till stjärnor. Så föll en stjärna och lämnade en lång strimma efter sig på himlavalvet.

- Nu dör någon, sa den lilla flickan högt för sig själv.

Hennes mormor som nu var död men  som varit den enda människa som varit snäll mot henne hade berättat det.

- Vet du, hade mormor sagt, att var gång en stjärna faller flyger en själ upp till Gud.

Den lilla flickan tände ännu en svavelsticka. Och tänk, nu såg hon mormor stå där alldeles framför sig.

- Mormor! ropade flickan. Åh, mormor ta mig med! Jag vet att du kommer att försvinna när stickan brunnit ut precis som den varma brasan och den goda maten och den stora julgranen.

Snabbt strök hon eld på de sista svavelstickorna för hon ville till varje pris att mormor skulle stanna kvar. Och mormor hade aldrig förr känts så nära. Hon tog sin lilla flicka i handen och tillsammans flög de. Högt högt upp till den plats där ingen hunger fanns och ingen kyla.

Och nu var de hos Gud.

Men nästa morgon, på de kalla gatstenarna, satt en liten flicka i den snön. Hennes kinder var röda och hon log. Hon var död, ihjälfrusen den sista kvällen på det gamla året. Nyårsdagens sol gick upp över den lilla flickan som satt där med sina utbrända svavelstickor.

- Hon försökte hålla värmen, sa de som gick förbi.

Men de visste ingenting om allt det vackra hon hade sett och om hur det strålat om henne och mormor där de flugit tillsammans för att möta de nya året!

(. fritt efter en översättning av Kristina Lodén Nilsson)
....................................................................................................................................................

Tjingelipling/ Ole

( Inom kort kommer sagan i pdf-fornat så att du kan skriva ut den på din skrivare där hemma. )